Sommardikter – Flera vackra og fina sommardikter

Behöver du förslag för sommardikter?

Då har du kommit till rätt ställe.

Vi har samlat flera vackra og fina sommardikter.

Sommardikter – Dikt 1 av 10

Blommorna Gud har gett oss har ett viktigt skäl
De magiska färgerna ger livet krydda för vår själ
Deras skönhet blir till en kaskad av leenden på jorden
Räck fram några blommor och du behöver inte ta till de där orden

Några blommar om våren några blommar om hösten
Inne i mitt hjärta ger du min blomma mig trösten
Midsommar blomsterna är rika till antal som gräsets strå
Men den kärlek du ger då behövs det bara att vara två

Det vackra omkring oss ger oss prov på detta under
Landet som vi älskar finns nu och i alla andra stunder
Visst är en ros vacker även om den står i ett sprucket krus
Den strålar av kärlek och ta fram sitt innerliga ljus

Glöm inte bort blommorna på marken, när du vill flyga
För de står där för din skull så där vackra och blyga
Även om du når horsontens och himmelens rand
Ska du veta att detta är ditt hjärta och själs sommarland

Av: Bo Grapenskog

Sommardikt – Dikt 2 av 10

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.

Av: Israel Kolmodin

Sommardikter – Dikt 3 av 10

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull- Stina, Kull- Lina går.
Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull- Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.

Av: Rune Lindström

Midsommardikter – Dikt 4 av 10

Midsommarafton natten lång,
kärlek och dans och sång
Solen, som plötsligt börjat gå,
upp och ner på en gång
Pojken med flickans hand i sin,
viskar och får till svar
Löften han gått och hoppats på,
under det år som var

Jag tror, jag tror på sommaren
Jag tror , jag tror på sol igen
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt
Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol
och luften fylld med kaprifol

Av: Stig Olin

Sommardikter – Dikt 5 av 10

Midsommaraftons vind är hård,
båtarna guppa och kränga.
Människorna kämpa med segel och skot,
någon har tappat sin känga.

Midsommaraftons törst är stor,
människorna tjoa och tjimma.
Flaskorna töms en efter en,
någon går in i en dimma.

Midsommardagens morgon är tung,
människorna klaga och ångra.
Avlägsen gårkvällens lycka är,
återstår leda och att städa.

Av: Tomas Karls

Sommardikter – Dikt 6 av 10

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Av: Harry Martinsson

Sommardikt – Dikt 7 av 10

Sin gula hätta hade hon,
sin fina gröna kjol.
Hon gungade i sunnanvind,
hon nickade i sol.
Hon lyssnade till lärksång,
hon tyckte att det ljöd
så sommarligt, och hon viskade:
“Vintern är död.”

Av: A.A. Milne

Sommardikt – Dikt 8 av 10

Sommaren är kort
de mesta regnar bort
men nu är den här
så ta för dig
solen skiner idag
hösten kommer snart
de går med vindens fart
så lyssna på mig
solen skiner
kanske bara idag

Vattnet är varmt
och luften står still
jag sitter i skuggan
läser gårdagens blad
snart är det dags
för ett hopp i de blå
få bort sanden mellan tårna
å svalka min kropp

Sommaren är kort
det mesta regnar bort
men nu är den här
solen skiner
kanske bara idag

Av: Thomas Ledin

Sommardikter – 9 av 10

Moder jords barn
Sommaren är moder jords gåva till alla hennes barn,
den tid då naturen blomstrar
och skänker liv till alla varelser,
från den minsta mygga till den största björn.

Djuren de tar hand om sina små
människor likaså,
mammor av alla de slag
mamma varg med sina åtta
till människoparet med sina två.

Trots våra olikheter raser emellan
så är vi ändå så lika,
vi är alla
Moder jords barn.

Av: Druiden Lanne

Sommardikt 10 av 10

Var glad min själ, åt vad du har;
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står;
i morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
i morgon är den andra..

Av Caj Lundgren

Vet du om några andra sommardikter? Berätta via kontaktformuläret längst ner på sidan.

Du kan också kontakta och gilla oss på Facebook.

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *